Tusen miljoner små ljus
Igår packade jag två ryggsäckar med filtar, tändstål, pinnbrödsdeg, marshmallows och annat gott, för att sen hämta upp vännen och styra bilen mot Falkasjön. Vi traskade över hala stenar och rötter, hoppade över lergropar och hittade fram till vindskyddet precis innan mörkret kom. Elden tog sig efter lite om och men och kvällen ägnade vi åt att äta och att mata elden med mer ved. När det hade blivit riktigt mörkt stod vi en lång stund, med filtar runt oss, och kollade upp mot stjärnhimlen. Precis när vi pratade om stjärnfall såg vi ett, så väldigt fint. Det är svårt att inte vara filosofisk när världen är så vacker.
Tanken var att vi skulle åka hem någon gång runt då, men vi insåg att vägen tillbaka var alldeles för mörk för att det skulle kännas kul. Det slutade med att vi la filtarna över oss för att spendera natten i vindskyddet, med vinden ylande runtomkring.
Det var kanske inte världens bästa idé, för ingen av oss sov speciellt bra (eller mycket). Det var liksom lite för kallt med bara filtar i den tiogradiga luften.
Men på något sätt kändes det värt ändå, just tack vare bästa sällskapet och himlens tusen miljoner små ljus.