Ett löfte är ett löfte
Lovade att jag skulle skriva ett inlägg som bara handlade om Kevin. Så jag gör det nu.
Kevin, du är en av mina bästa vänner, jag litar på dig och vet att du alltid finns där för mig. Om ni inte hade flyttat från Sverige när vi va 7 hade vi gått i samma klass, men när du kom tillbaka började du i en klass över mig. Då kände vi inte varandra alls.
Åren gick, och vi kände fortfarande inte varann.
Men för ett par år sen eller så började vi lärda känna varann, vi sågs på tonår för det mesta. Tillsammans med andra kollade vi på film, det har blivit väldigt många filmkvällar under året ;)
För mig känns det som att jag alltid har känt dig, fast det inte alls är så. Tänk att tiden både kan gå snabbt och långsamt, på samma gång.
För nån vecka sen kom vi fram till att du utnyttjar mig; du får massa massage och kladdkaka och annat när du vill. Men jag har inget emot det. Tvärt om (:
I sommar åker du från Sverige igen, och är borta flera veckor. Tomt blir det! För nu ser jag dig flera gånger i veckan, och sen helt plötsligt får jag inte ens smsa :o
Men det känns bra att veta att du kommer tillbaka iallafall (:
Du är en av mina bästa vänner, och jag är så glad att jag känner dig <3