Fyra, fem, sex
Nu är jag inne på mitt andra (betalda) "sommarlov" som vuxen. Har varit en del av ett fantastiskt kollegie under två intensiva läsår och om några veckor börjar höstterminen. Då går mina elever i årskurs 6, vilket känns lite läskigt.
När jag började jobba med eleverna i årskurs 4 var allt nytt för mig. Förutom att lära mig om hur jag skulle bedriva själva undervisningen var det samtidigt nödvändigt att lära känna både kollegor och elever, såklart. Många dagar jobbade jag alldeles för långt in på kvällen, gjorde inte så mycket annat än att jobba och sova. Årskurs 5 har varit som ett mellanår. Jag känner kollegorna och eleverna och har någorlunda koll på undervisning och det pedagogiska ansvaret. Jag har kunnat lämna jobbet i rimlig tid och har haft ork till annat under min fritid.
I höst påbörjar jag det sista läsåret med de nuvarande eleverna, min första klass. Mer fokus på betyg och bedömning, nationella prov, prat om framtiden och livet. Jag ser fram emot att följa varje individs utveckling under deras sista år på skolan innan de ska in till storstan och ny skola.
Jag kommer att brottas med känslan av att inte räcka till, för det gör man aldrig som lärare. Hur ska jag kunna vara tillräcklig för alla, utifrån olika behov och önskningar? Jag kan bara göra mitt bästa och det vet jag. Måste bara påminna mig om det ibland. Är så tacksam över tryggheten jag har i mina kollegor, att vi skrattar tillsammans, lyfter varandra och hjälper varandra att formulera mail.
Men än är det ett tag kvar till skolstart, tills dess ska jag fortsätta rensa bort gammalt i förråd och lägenhet för att göra plats för annat. Jag vill ta fler långa promenader, göra glass och plocka blåbär. Jag vill bada och kunna torka håret i solen. Jag ser fram emot förändringar och nya rutiner.
