Djupdyka

När en tjej bytte om till träningskläder efter jobbet blev jag faktiskt sugen på att springa. Inte stenhårt, utan lite lagom. 

 

På bussen hem ringde jag mamma för att övertala henne att följa med. Ett försiktigt varv i spåret blev det. Knappt två kilometer. Jag har ju som sagt haft/har fortfarande diskbråck och vågade därför inte ge så mycket. Det gjorde ont i benet nu också, men inte så farligt ändå. Det kanske till och med blir en sväng imorn också. Klarar jag två varv tro?

 

Nu är det hur som helst dags att sova. Jag hoppas att du har haft en lika bra dag som jag. Trots jobb inne och sol ute har jag haft det bra. Pratade med en kille på jobbet som tydligen bor rätt nära. Jag tyckte väl att jag kände igen honom. Kul när det går att snacka lite samtidigt som man jobbar, det blir liksom roligare och tiden går snabbare.

 

Godnatt.